Idag tävlade jag och Wille för allra första gången. I dressyr alltså, riktigt spännande var det! Wille har som sagt varit lite ostadig på senaste, men han har känts väldigt fin ändå stundtals, därför var det blandade känslor när det bar av mot Kungsängen. Nåväl, lilla W skötte sig utmärkt på tävlingsplatsen, var lugn och nyfiken. Hade med mig tre vänner som hjälpte mig under dagen, så behövde inte göra så mycket annat än att slappna av. Framridningen gick bra, han var lite spänd men han slappnade av ganska fint till slut. Hade en helt okej känsla när jag red in i ridhuset för att rida igenom programmet. Väl inne i ridhuset blir Wille stressad och ofokuserad, och när startsignalen gick så gick det bara "utför". Wille skyggade i hörnen, var istadig och hamnade lite i otakt. Det blev väldigt svårt att rida bra vägar då han drog ifrån i hörnen osv. Men trots det var jag nöjd med Wille. Allra första tävlingen och allt. Kan man verkligen kräva för mycket då? Red ihop 56,8 % vilket jag i sig inte tycker är mycket att hurra för. Men i en debut skall man väl vara glad :)

Blä. Har inte orkat berätta hur passet i fredags gick. Egentligen borde jag vara nöjd, men är inte det. Kiropraktorn har sagt att det kan ta ett tag innan vänstern släpper då han har gått så länge utan den. Men jag kan inte hjälpa att jag blir lite besviken när det inte kändes som någon förändring alls i galoppen. Knappt att höger fungerade, men det tyder bara på att det faktiskt har hänt något i hans kropp. Måste bara komma till ro lite mer.

 

I helgen har jag bara ridit ut i solskenet. Det har varit bra för både mig och W. Dock var galopperna ostadiga i helgen också. Gud, jag är så fruktansvärt otålig? Känner mig smått stressad då vi ska tävla på lördag och han känns så ostadig och omotiverad i ridningen. Men jag får åka dit och endast ha inställningen att ha kul och träna på att tävla. Men kan inte hjälpa att vara lite besviken. Snart ska jag åka till stallet och rida lite dressyr i ridhuset, får se vilket humör lille herrn är på idag!

Snart ska jag bege mig till stallet tillsammans med Becca och kanske Madde. Känner mig smått nervös! Ska nämligen rida igenom W första gången sedan behandligen i tisdags, det är dag som jag alltså ska känna om det är någon skillnad eller ej. Återkommer om hur det gick sedan!

En rolig sak som kommer ske inom en snar framtid är att jag ska få prova på att rida för Yvonnes dressyrtränare! Tycker det är så viktigt att ha flera olika tränare som kompletterar varandra! Jag avgudar Maria som jag tränat för tidigare, och kommer börja träna mer frekvent för henne när jag flyttar, men jag skulle gärna vilja ha ytterligare en tränare att rida för. Så förhoppningsvis kommer jag klicka med Lena och då har jag äntligen två dressyrtränare att rida för igen. Spännande! Självklart kommer jag skriva om alla träningar framöver här på bloggen. Skall även flirta lite extra med min andra hälft (hönsmamman och groomingkvinnan) Madde om hon skulle vilja filma mer på träningarna. Har ju tillgång till en videokamera från Nikon som filmar i HD, det skulle vara något va?

 

I onsdags var jag med min förra chef och stallkamrat Yvonne och hennes fina Parthenon till Mälarkliniken i Sigtuna. Hon ville göra en hälsokontroll då han varit dålig förra året i vänster fram, höger bak. "Lilla" Bamse gick igenom utan anmärkningar och vi åkte hem 1 timme senare, glada och uppspelta. Väl hemma på gården fick jag rida ut barbacka en liten stund medan Yvonne mockade och gjorde annat fix. Kan säga att jag fick lite svindel där uppe. Är van med lilla W på ynka 160 cm, och Bamse är ett bastant halvblod på 180. Ihk! Efter skritturen höll Yvonne en kort lektion på dressyrbanan, och hua va mycket jag svettades. Har inte ridit Bamse på över ett år och att försöka rida ihop så mycket häst i trav och galopp barbacka var inte det enklaste direkt. Men jag blev väl godkänd av Yvonne med tanke på förutsättningarna... Fina Bamsing, saknat honom! Snart skall jag även ha en fotodag tillsammans med Yvonne, Bamse och hennes hund Sally.  Ska bli kul!

I tisdags kom kirporaktorn ut till lilla W. Har aldrig använt mig av kiropraktik innan utan endast traditionell massage, laserbehandling, nålar m.m. så var mycket nyfiken på huruvida W skulle responda. Men som vanligt uppförde han sig exemplariskt och var mycket mottaglig för behandlingen. Problemet satt, som jag trott hela tiden, i korset. Han hade en liten låsning som troligtvis är orsaken till att han känner obehag att fatta vänster galopp. Kiropraktorn lossade på den och efteråt såg man stor skillnad på hans gång, han släppte igenom mycket bättre. Nu har han promenerats för hand 30 minuter i två dagar och skall börjas joggas uppsuttet ikväll. Imorgon skall jag få känna på alla gångarterna och se om det hjälpt något, hoppas verkligen på något förändring.

 

En annan sak jag blev glad över var att jag och Wille fick mycket beröm för hur han såg ut. Riktigt välmående, fin i hull och päls samt otroligt fint musklad över hela hästen = välriden. Så kul att få höra! Det gör att man blir riktigt varm i hjärtat att höra när man själv vet hur väl man tar hand om sitt djur. Samt att han hade inte en ända spänning i kroppen, vilket var skönt att få bekräftat. Min nya ridning har verkligen gjort susen på många sätt och vis.

 

Dagarna bara rusar förbi. Snart är det i slutet av månaden då jag tar min vackra springare på nya äventyr. Vi kommer flytta tillbaka till Söderby Gård och det kommer nog bli så bra för oss! Jag trivdes verkligen som fisken i vattnet när jag stod där för snart två år sedan med min vän Madde och hennes ponny. Flyttade olyckligvis därifrån då det var lite tvister om gården skulle drivas kollektivt eller ej. Men nu skall vi tillbaka och jag längtar varje dag på att få stalla in Wille i sin nygamla box.

 

Men även fast jag bara känner mig taggad på en flytt så känns det lite ledsamt att flytta från Fridhem. Omgivningarna är så underbara och man fylls av ro när man står och kollar ut över gårdsplan. Wille trivs fantastiskt bra i sin box och i sin hage med sin lilla flock, men jag vet med säkerhet att vi kommer utvecklas som ekipage tusen gånger mer när jag står på en större anläggning som Söderby är. Vi får helt enkelt hoppas på att allting går enligt planerna och att jag inte saknar den mysiga idyllkänslan man får på Fridhem allt för mycket.