Bett

Fick en förfrågan om att lägga upp en bild på mitt postkandar. Alla kanske inte vet, men när jag fick W fick jag med ett för stort tredelat tränsbett och ett postkandar som han brukade köras på när han gick som travhäst. Förra ägarna sa även att han gick bra på det ute. Jag använde det inte alls de första fem månaderna, utan köpte ett nytt tvådelat eggbett. Sen så, kommer inte ihåg varför, så provade jag att rida på postkandaret. Och han gick som en dröm på det. Nu i med facit i hand så ångrar jag mig lite att jag började rida honom på skarpare bett. För sen när jag prövade att rida på vanligt tvådelat igen gick det inte. Han blev nonchalant och oridbar. I våras bestämde jag mig dock, efter ett års ridande på skarpt bett, att ge mig fan på att han skall kunna ridas på vanligt tränsbett. Och nu går han, bättre än någonsin, på vanligt tvådelat.

Dock vill jag säga att jag tycker om postkandaret väldigt mycket, är snällare än andra skarpa bett, och jag använde det alltid med kedja.


Edit: Vet inte varför jag glömde tillägga detta. Men varierar med fyra olika bett och fyra olika huvudlag. Rider på två tvådelade bett, ett oledat samt ett bettlöst. Det är viktigt att variera bett och aldrig rida på samma bett mer än två gånger i rad, samma gäller huvudlag. På så sätt så är det lätt att förebygga att skador i munnen uppstår.


Tre år med mitt bus

Ja, som rubriken lyder firar jag och W tre år tillsammans i dag. Vid det här laget stod han och tuggade på sitt hö i sitt nya hem på Molnby. Medan jag, Madde och Joakim var iväg till Hööks för att köpa ett nytt stalltäcke och lädergrimma. Åh, tider... Känns inte som jag har haft min häst i hela tre år. Tre år. Helt sjukt. Älskar honom över allt annat och värdesätter varje dag jag har tillsammans med honom. Trots alla motgångar vi har med varandra. Skulle inte byta ut honom för allt i värden <3


Kolla vilket sött skrutt jag fick med mig hem för tre år sedan <3
Jag har för övrigt utvecklats åt andra hållet... Vad smal och snygg jag var. 


RSS 2.0