Jag, precis som många andra, har kommit över denna video. Och jag kan bara säga en sak: jag har fått en ny förebild. Fantastisk hästman, med exakt det sunda och naturliga tänk som jag själv eftersträvar. Utan att krångla till saker och ting, med så enkela medel rider så fantastikt mjukt och fint. Ja, om man ändå kunde rida.

Som min rubrik lyder - det är så himla viktigt med trevliga stallkamrater! Jag har stått i flertalet stall genom åren, både med Wille och med Smirre. Sju olika stallar närmare bestämt. Jag har lärt mig och tagit med mig erfarenheter från alla ställen. Vissa ställen har varit sämre medan andra har varit helt underbara. Jag vill inte smutskasta någon på min blogg, men det har varit vissa stall som jag verkligen mått dåligt på. Jag önskar ingen den känsla jag kunde känna när jag skulle åka och ta hand om min häst ibland. Fort till stallet, hoppas på att människorna man inte trivdes med inte var i stallet, sköta hästen fort och sedan hem igen. Vart tog njutningen och den härliga känslan av att vara hästägare vägen...?

 

Det slog mig nyss när jag började tänka på hur många gånger jag har hört "det är därför man åker till stallet, tar hand om sin/sina hästar, sköter sitt och åker hem". Vart är det fina med det!? Själva grejen med att stå uppstallad i ett större (och mindre) stall är väl att knyta kontakter och skapa en härlig gemenskap? Vi har ju alla ett gemensamt intresse som vi lyckligtvis kan dela med varandra!

 

Även fast vissa stall jag stått på varit sämre än dem andra har jag alltid haft någon, eller några som förgyller vardagen lite. Jag träffade en av mina allra bästa vänner genom hästarna och stallet, nämligen Madde. När hon träffade mig var jag inne i en riktig svacka när det gällde stallet och mina kamrater där. Jag trivdes inte så värst mycket och tyckte det mest var jobbigt med andra runtomkring. Som tur var gav Madde aldrig upp utan fortsätte prata med mig, nu sex år senare är vi bättre vänner än någonsin. Det är så det ska vara!

 

 

I dagsläget står jag på det bästa stället någonsin. Stallkamraterna är underbara, härlig stämning med mycket skratt och prat. Det är så det ska vara. Man behöver självklart inte älska alla, men att alla kommer väl överens är a och o för att en gård ska fungera så bra som möjligt. Jag tror att mycket av det som vi har på Söderby har vi vår stallchef att tacka för. Hon drar ihop gänget och får det att fungera.

 

Igårkväll var jag ute och red tillsammans med Becca och Willes gamla medryttare Kim. Kim har äntligen fått normala arbetstider så hon kan ta upp ridandet igen, så kul tycker jag! Hon har fått en ny medryttarhäst på gården och det är så kul att kunna rida ihop alla tre. Bara att få skritta ut i en kall höstkväll tillsammans med tre härliga vänner gör så himla mycket för mitt annars stressade liv. Tänk om det alltid kunde vara såhär; lättsamt, trevligt och roligt.

Vill verkligen ha ett par stallskor från Ariat! Dels för att de är så djävulskt snygga men också för att jag tror dem kommer göra under för min kropp. Har ju ganska mycket problem med ländrygg och knän. Tror att detta skulle vara räddningen! Så till alla mina kära vänner: Jag fyller ju år om två månader, om ni börjar spara ihop pengar kan ni köpa ett par till mig ;)

 

Igår var jag iväg och köpte in lite mer och nytt foder. Det blev som vanligt basfodret från Hippo. Kör på Hippos egna Top Müsli som har fungerat superbra för Wille. Jag är ju för att ge mycket grovfoder och endast komplettera med kraftfoder om värdena i hösilagen inte är tillräckligt bra. Som mest har jag behövt ge 2 kg havre och 0,5 kg Krafft Groov. Så mycket kraftfoder har han nog aldrig någonsin fått tidigare. Nu går han endast på 0,5 kg müsli och 1 dl linfrökaka vilket har fungerat utmärkt. Dock ska vi börja bygga lite mer och då tänkte jag ge en extra skjuts med lite extra protein. Har tidigare kört på Krafft Muskel när jag vill få i extra protein men i längden blir det för dyrt för mig som är fattig student. Så igår köpte jag in en säck med sojamjöl som jag skall ge efter ridning. Har läst på lite om just sojamjöl och insett att man ska vara väldigt försiktig när man vänjer in sin häst. En del säger 1/2 dl några dagar och sedan öka till en hel, medan andra säger en hel på en gång. Feg och nojjig som jag är körde jag på 1 msk, vilket jag kommer fortsätta med ett par dagar och öka successivt. 

 

Hoppas på resultat och att Wille blir en riktig Belgian Blue-häst, haha.

Wille var en hemsk liten hingst? Ganska kul att tänka på att mitt lilla lam till häst var en riktig odåga som hingst. Hade han inte varit så svår och jobbig hade han nog varit hingst även nu (möjligtvis kastrerad om han inte skulle få gå med andra kompisar i hagen). Han kasterades ganska sent,antagligen hoppades dem väl på att han skulle fungera som hingst samt göra en bra karriär på banan och lämna lite fina avkommor. Inget av det slog igenom då han var riktigt dålig på banan samt slutade aldrig hingsta sig.Tur för mig, annars hade han nog inte stått i mina ägor idag.

 

Wille har lite hingsfasoner kvar i sig, även om de är väldigt små. Han bajsar exempelvis på ett ställe i boxen. Luktar på andras bajs och ska bajsa över med sin egna avföring. Han vänder sig också alltid om för att lukta på sitt egna bajs (kanske vill han kolla om han fått i sig tillräckligt med fibrer). Sen slutligen blir han exalterad och ifrån sig när ston brunstar. Speciellt om han får snosa och mysa med dem (det absolut bästa som finns, då kommer lille lille pillesnoppen fram). Annars är han väldigt normal och enkel som valack!

 

Kom nyss (läs två timmar sedan) hem från stallet. Ikväll var det hoppträning för Niclas Haking som gällde, inte för mig då utan för mina stallkamrater. Becca var med och hoppade på lille Mygg och det gick mycket bra för dem! Blir såklart supersugen att träna själv när man tittar på när fina hästar hoppar omkring och en duktig tränare står på marken. Det är lite blandade känslor såklart, vill hoppa och utvecklas tillsammans med min häst men vet att min häst inte är kapabel till detta. Samtidigt gillar jag känslan jag har när jag hoppar tillsammans med Wille. Han och jag har liksom byggt vårt förtroende tillsammans. Jag litar på honom, och han på mig. Om jag säger hoppa så hoppar han. Med honom blir jag sällan osäker, och det är lite det som är själva charmen med att hoppa med Wille.

 

Tänk om det vore så enkelt och lätt för mig att bara släppa allt och faktiskt vara med och träna. Ha lite kul på en sund nivå med lilla W. Jag känner dock mig själv för väl - jag kommer ha för stor prestationsångest att jag inte kommer tycka att träningarna blir roliga då vi har vårt handikapp. Jag får helt enkelt nöja mig med att rida markarbete hemma för mig själv. Tiden får utvisa hur det blir.

Tre favoritmärken: Equiline, Dyón och Horseware.

Denna sadeln skulle jag ha valt att ha resten av mitt liv: Albione.

Om jag var tvungen att byta sadel och märke hade jag valt: Skulle vilja testa en Equipe. 

Snyggaste tränset: Dyón Anatomic.

Fulaste tränset: Rambo Micklem Multibridle.

Märket med sämst kvalité: Gillar inte mitt Otto S träns, lädret är hårt och sitter illa.

Favoritbutik gällande hästutrustning: Stockholms Ridsport, Sharpman och Hööks.

Bästa/finaste schabraket: Älskar mina Equiline. Både till uteseende och passform.

Sämsta/fulaste schabraket: Tycker Mias schabrak är fula och Schockemöhle gör dåliga schabrak.

Detta skulle jag aldrig använt på min häst: Illasittande utrustning eller orange utrustning.

Mitt favoritbett: Mitt Nova-bett.

Mitt sämsta köp: Alla Schockemöhle schabrak jag samlat på mig. Förstår inte varför jag fortsatte köpa skiten!

Mitt bästa köp: Mitt Dyónträns

Detta klarar jag mig inte utan: Annat än sadel och träns så skulle jag säga pälsglans.

Vardagsoutfit på din häst: Wintec sadel (hopp och dressyr), Dyón, PS eller Hööks träns, skydd från Veredus/Catago/Dalmar eller benlindor från Equiline, schabrak varierar men mest från Equiline.

Den, enligt dig, perfekta utstyrseln för din häst: Stilrent, snyggt passande, välskött och lagom matchande utrustning. Tycker det är löjligt när allt matchar precis.

Detta satsar jag på till hösten: Skulle vilja fylla på med ett par nya schabrak från Equiline, gärna svart och grönt. Vill även köpa in några nya bett.

 

Tre favoritmärken: Pikuer, Kingsland, Pessoa.

Favoritbutik gällande ryttarutrustning: Stockholm Ridsport eller MyOne.

Bästa ridbyxorna: Kan inte ha annat än Pikuer.

Snyggaste hjälmen: Samshield.

Fulaste hjälmen: Jofa.

Detta skulle jag aldrig satt på mig: Randiga ridbyxor, reflexjacka.

Mitt sämsta köp: Alla andra ridbyxor förutom Pikuer som jag någonsin köpt, går ju bara sönder...

Mitt drömköp: Ett par marinblå Aminobyxor.

Finaste kavajen: Equiline X-cool.

Detta klarar jag mig inte utan: Min vinröda fleece från Pikuer, mysigare finns inte!

Mina favoritstövlar: Mountain Horse Victoria.

Min Vardagsoutfit: Ridbyxor Pikeur, piké från bland annat Horseware, HV Polo, tjocktröja från Horseware eller Pikuer, eller någon fleece från Pikuer eller Kingsland. Jacka från Hööks eller Gersemi, dunväst från Horseware, Pessoa eller Pikuer. Strumpor från diverse märken, just nu är favoriterna från Schockemöhle. Pannband från Hööks eller Pikuer. Skor från Hööks.

Min tävlingsoutfit: Tävlar inte, men har en finfin svart dressyrkavaj från Pikuer.

Den, enligt dig, perfekta utstyrseln för dig: Det som jag har på mig vardag.

Detta satsar jag på till hösten: Lite mer tjocka strumpor att ha i gummistövlarna och ett nytt pannband för att värma mina små öron.

Nu börjar det krypa ner till låga temperaturer både på dagarna och på nätterna. Och den eviga diskussionen om täcken hit och dit är igång för fulla muggar. Hur ska man egentligen tänka?

 

Personligen är jag något mittemellan, jag är varken för tjocka täcken eller nakna året om. Jag går lite efter individen och anpassar mig efter vad hästen verkligen behöver, och vad som är överdrivet. Ta min förra häst Smirre till exempel. Han var ett tysk/svenskt halvblod på cirka 165 cm, reds både aktivt och som promenad/pensionär mot slutet. Han hade aldrig supertjocka täcken på sig. Varken inne eller ute. Han hade ett lätt regntäcke tills det blev minusgrader, då var det på med ett lite tjockare vintertäcke. Inte heller kläddes han in i halstäcken eller klipptes under höst- och vinterperioden. Hur skönt var inte det då? Han fick förvisso en mjuk och härlig vinterpäls som skyddade även den, mycket grovfoder och bra ströad box. Jämför då med min nuvarande mes Wille. Han är ett varmblod på 10 år, cirka 160 cm. Så ingen av dem har varit lastbilsstora hästar. Rids förvisso mer aktivit än vad Smirre gjorde men med samma typ av ridning och hantering. Denna lilla herre svettas året om, kopiösa mängder skall tilläggas. Av den anledningen väljer jag att klippa under höst och vinter, för att slippa duscha/svampa av och att han står och blir kall på kuppen. Eftersom han är klippt väljer jag då även att täcka honom tidigare på året än vad Smirre gjordes. Men inte nog med det, Wille är superkänslig för väta och vind. Det är helt sjukt, spelar ingen roll om det är en lätt sommarskur, han skakar likväl. För att då slippa få en spänd och oridbar häst väljer jag att sätta på varmare täcken när det blir kallare.

 

Har skapat en ny liten kategori här på bloggen. Ska fungera lite som en uppmuntran för min del. Jag har fått två mål med min ridning och skötsel av Wille igen. Även fast målen inte är av den karaktär som jag brukar ha så är det i alla fall något att jobba med. Kanske, bara kanske, tycker jag hästeriet är kul igen.

 

1. Öka muskelmassan till max på ett så skonsamt och hållbart sätt som möjligt. Här gäller det att skynda långsamt med mycket varierad träning som Wille klarar av samt är skonsamt mot hans trasiga bakknän. Eftersom han har haft sina skelettförändringar i knäna under alla år jag haft honom så är jag inte orolig att jag skulle göra någon större skada med min hantering och ridning. Hittills har han hållt sig i toppform, med en mjuk och jämnt musklad kropp. Så detta ska nog inte göra någon skada!

 

Utöver varierad träning skall jag fodra med det bästa fodret för att få dem bästa resultaten. Det kommer grunda sig i mycket grovfoder, långa tuggtider, färskt vatten och komplettering med diverse andra foderråvaror för att maxa protein och energiintaget. I dagsläget blir det utöver hösilage samt halm i hagen ett müslifoder från Hippo, linfrö samt sojamjöl. En skvett olja kommer även ges för en extra energikick. Wille kommer ligga över sitt dagsbehov både i energi och protein, men han är en häst som gör av med otroliga mängder energi, samt att han aldrig har haft problem med att ligga i överkant innan. En annan faktor som gör att jag väljer att ge mer än vad han behöver är att han går ute minst 12 timmar om dagen i kuperad hage, året om. På vintern fryser han lätt och då är det extra viktigt att jag ger mer mat för att han inte ska falla ur.

 

 

2. Få en så mjuk häst som möjligt genom bra ridning. Han ska vara kvick och arlert för hjälper och svara direkt utan att något ska kännas forslat. Det här var min prio under tiden jag skolade om Wille från travare till ridhäst, men blev mindre prioriterat när han lärde sig allt mer. Mitt fokus (min besatthet) låg hela tiden i att förbättra galoppen, och den där jävla vänstergaloppen förstörde minsann allt vill jag påstå. Nu har jag ransakat mig själv och ska börja om på nytt med Wille. Vi ska börja ha kul med varandra och jag ska göra det så skönt som möjligt för honom. Vill inte påstå att jag kommer rida helt enligt den klassiska läran med den engelska dressyren, utan jag kommer rida som jag gjorde innan jag fick mitt prestigetänk. Mjukt, följsamt, ett lätt stöd och en stilla hand = mjuk och följsamhäst.

 

Jag är väl medveten om att vi säkerligen kommer tappa ännu mer styrka än vi har gjort nu i sommar då jag väljer att backa ett steg. Det kommer bli mycket skrittarbete och lite trav, än mindre galopp vissa pass i veckan. Men det får bli så, för i det långa loppet kommer vi stärkas.

 

Mitt mål är alltså relativt simpla (tycker jag). Det har alltid varit en självklarhet för mig att ha en snyggt musklad häst, men mjuka, jämna muskler över hela kroppen. Samt att hästen skall vara följsam och mjuk i ridningen. På något vis har jag kommit ifrån det där på senaste. Nu ska jag och Wille hitta tillbaka och bli bättre än någonsin!

 

 

Wille har tappat så mycket styrka denna sommar då jag trappat ner alldeles för mycket - det vet jag. Han har tappat muskler och är inte lika fin att rida. Med detta på papper så borde jag vara ganska lugn, eller ha något att sträva efter, eller hur? Jag har äntligen fått två mål med min häst. Jag som ville ha något att sträva efter... varför blir jag inte taggad? 

Kanske för att målen är så lätta och en självklarhet för mig som hästägare: få en fin grundform med en självbärig häst samt få upp muskelmassan till max. Woho, vilka mål... Snarare ett krav alla hästägare borde ha på sig själva för att ens vara värda att sitta på en häst.

Neggo-Anna är i farten igen. Nä, nu ska det bli andra bullar! Från och med på onsdag (lönen kommer in så jag kan köpa extra bra foder för muskelbygge) ska jag och Wille köra "gärnet". Wille ska bli så snygg i kroppen som bara han kan bli, sådär snygg att man får ont när man tittar på honom. Och han ska bli mjuk som smör att rida. Punkt. Själv ska jag försöka gå ner ett par hundra kilo. 

Ha en fortsatt bra dag gott folk /Pessimist-Anna