Har inte haft ork att skriva ner det här inlägget. Inte på grund av tråkiga nyheter, snarare tvärtom, utan av andra anledningar som jag inte behöver gå in på här. Kan säga att jag haft två riktiga "buhu, så synd om mig"-veckor. Nåväl, livet går vidare och jag blir gladare för var dag, mycket tack vare alla mina fina vänner <3

 

Lille W åkte i alla fall in till Evidensia i Täby förra veckan för att checka av det Helene hittat veckan innan. Min veterinär tyckte dock inte att det Helene hade hittat var av signifikans utan hittade andra saker hon reagerade mer på. Helene tyckte till exempel att han inte såg okej ut i höger bak, glidleden, att han inte riktigt tog ut steget som han bör. Min veterinär, Henrietta, tyckte snarare att vänster bak inte såg helt okej ut, vilket även jag upplevde när jag visade honom på lina. Jag tyckte att det var skönt att jag själv såg att min häst inte såg fräsch ut, då han varit fräsch så länge (fast ändå inte, svårt att förklara). Äntligen visar Wille något på både böjprov, rörelse- och ridprov. Att jag är glad för detta är för att då har vi något att behandla och kanske, bara kanske, få honom helt bra. Förstår ni hur jag tänker?

 

Utöver att han inte var helt okej i vänster bakknä markerade han på vänster fram. Både bak och fram släcktes ner och det blev lite bättre. Som Henrietta sa har Wille ont lite här och var, ingen idé att behandla överallt på samma dag, utan vi får ta lite i taget. Mycket är ju sekundära smärtor, när han överbelastat fel på grund av de primära skadorna han har. Slutligen så kände hon över SI-lederna där han reagerade mycket, mycket starkt. Vilket han inte riktigt har gjort innan. Hur glad får en hästägare blir när man får tråkiga besked? SI-lederna har jag velat checka av länge eftersom det har varit på tal redan i våras. Men min förra veterinär tyckte inte det var nödvändigt.

 

Så nu är lille W behandlad i både fram och bakknä samt SI-lederna. Återbesök den 16 december och tills dess ska han bara promeneras. Kan även glädjande meddela att plåtarna på Willes has och framknä var fläckfria, sååååå skönt! Var så orolig för spatt.

 

 

Igår kom Helene Stridbeck ut till stallet för att behandla ett par hästar. Wille var en av dem såklart! Nu när jag vet vad som är fel på Wille vill jag underhålla honom mer än någonsin tidigare och skämma bort honom extra mycket. Jag har använt mig att Helene tidigare när Wille började få problem med galoppen och jag har alltid tyckt om henne. Helene gick först igenom rörelsemekaniken på lina i ridhuset för att se om hon såg något avvikande, vilket hon gjorde. Efter det gick vi upp till stallet där hon började känna igenom honom. 

 

Det hon kunde se på rörelsekontrollen var att något är fel med glidleden i höger bak. Han vill inte riktigt böja igenom hasen ordentligt och får ett lite släpande steg med det benet (Jippie... bara det inte är spatt...). När hon väl kände igenom honom kände hon att han var mer spänd i höger bak. Hela filépartiet och lite upp över rumpan. Dock tyckte hon att han var otroligt fint musklad för att ha sina skravanker, jämn och fin. Egentligen var han inte mycket spänd över rumpa och rygg alls, men lite sekundära spänningar har han allt fått.

 

Hon böjde ihop båda haserna: i vänster reagerade han inte alls medan i höger fick Helene en reaktion. Hon kände en påbyggnad precis vid glidleden, som mycket väl kan vara något från ett yttre trauma. Hon kände sedan en förändring i kotan, typisk gaffelbandsskada. Efter det tog hon upp benet och palperade precis vid gaffelbandsfästet - reaktion från Wille. Gjorde samma på vänster bakben utan reaktion. 

 

Hon sa att det verkar vara en gammal skada, men att den mycket väl kunnat uppstå runt 6 månader tillbaka. Jag undrade då hur jag som hästägare kan ha missat en sådan sak men hon sa bara att det är mer än vanligt att man inte märker en sådan typ av skada. Ofta blir hästarna varken varma, svullna eller halta. Självklart känner jag mig som världens sämsta hästägare om det är så att han varit skadad utan att jag märkt något. Dock sa Helene att jag inte skulle tänka så, men de som känner mig vet hur jag fungerar...

 

Helene tyckte i alla fall att de fynd hon hittat är värda att kollas upp. Det kan vara så att hasen är den största bidragande faktorn just nu att han inte är helt hundra. Hon tror absolut att bakknäna är en orsak till hans fortlöpande problem (galoppen) men att veterinärer inte ser haserna när man hittat knäfynd. Återigen blir jag besviken på veterinärer, som ska vara dem som har ett kritiskt öga och som jag som hästägare ska kunna lita på, missat en sådan sak. Nu är i alla fall en kliniktid bokad den 20 november. Tills dess ska jag fortsätta rida men på raka spår och inte mjukt underlag. Så det känns tungt nu... Hade släppt och gått vidare med de problem och fel Wille har, såklart jag inte vill hitta flera... Gärna inte om de är permanenta, typ som spatt. Men jag får hålla huvudet kallt och se vad som hittas nästa vecka på kliniken.

 

• Hon tyckte att Wille var fint och jämt musklad. Såg mer ut som en vältränad liten hopphäst än ett varmblod.
• Inga större spänningar i rygg, länd eller rumpa. Släppte rejält på dem små som fanns efter akupunktur, laser och massage.
• Var lite gallig i vänster bakknä (där han har sin artros).
• Hans karpighet i ryggen är förmodligen ett resultat från höger has. Karpigheten är något som jag reagerat på senaste tiden och undrat varför han blivit sådan så han alltid varit rund och fin om rumpa och rygg. Trots bättre foder har han inte musklat på sig ordentligt som han annars brukar göra. Nu har vi kanske hittat en anledning och jag kan sluta tro att det är jag som rider för dåligt.
• Antingen är det något i glidlederna som stör Willes rörelsemönster eller så är det en gaffelbandsskada. Det är något som endast Henrietta på Evidensia kan kolla upp på klinken, så det återstår att se 
• Tjock och vacker svans (hahaha).