För exakt tre år sedan stod jag på Söderby och fick min första galopp på lilla W. Den var i otakt och väldigt snabb, men det var vår allra första galopp tillsammans. En väldigt fin julklapp från min lilla häst.
Nu tre år senare har vi kommit mycket långt, och igår var vi ute och åkte snowracer efter lilla W. Man riktigt märkte hur kul Wille tyckte det var då han låg på med spetsade öron framåt hela tiden. Madde var grym på att hänga med där bak, men när vi bytte plats med varandra... Ja, kan ju säga att jag sög rätt rejält!
Min julaftonskväll har varit toppen och nu ligger jag i sängen och glor på Sagan om Ringen. Hoppas alla bloggläsare har haft en toppenjul dem med!
Precis arbetat klart Wille på töm. Vi började med att arbeta i lilla ridhuset, men snön rasade och taket knakade så mycket att Wille inte kunde slappna av, så gick till stora ridhuset där ljudanläggningen stänger ute alla andra ljud.
Han slappnade av snabbt och arbetade på bra i en lång och låg form. Gjorde lite böjningar och gick snabbt över till galopp. Han tog klockrena fattningar i båda varv och där slutade vi passet. Han fick massvis med pussar och nu går han vid min sida och är jättenöjd med sig själv! <3
Livet blir alltid sådär extra fantastiskt när man skrivit sista tentan för terminen, snön ligger som ett täcke över landskapet och hästarna är varma och mysiga under de fina vintertäckena. Ungefär lika mycket som jag gillar tidig sommar älskar jag slutet av december. Inte bara för de mysiga uteritterna i mörkret utan hela grejen med vintern är skön. I alla fall nu när vi har ridhus och
kan trimma vidare även fast det är storm ute.
Det blir även alltid en nystart när året börjar. Man ser tillbaka på året som gått, ser huruvida långt man kommit i utvecklingen, eller om det är något som man inte riktigt klarat av. Det här året har varit väldigt känslomässigt för mig, på många plan. Jag har tagit mig igenom stora hinder med W och just nu känner jag mig starkare tillsammans med min häst. Jag har planer för honom, hur vi ska ta oss ur vår svacka - för det är lilla W jag vill ha.
Även fast året varit jobbigt har vi kommit igång riktigt ordentligt han och jag. Kvalitén på gångarterna blir bara bättre för varje månad som går, och jag tror stenhårt på honom. Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi har kommit så mycket längre än vad jag egentligen hoppats på. Det gäller bara för mig att fortsätta bita ihop och inte ge upp, hur hopplöst det än känns.
Nu ser vi fram emot nya utmaningar med start i mellandagarna då vi ska på markarbetesträning för Helena Schiller.
Wille hos mig dag två. Tänk att denna skruttna femåring skulle få en sådan stor plats i mitt hjärta <3
