Jobbiga känslor

I vanliga fall brukar jag sitta och drömma och fantisera om hur fantastisk hösten kommer bli. Varje gång efter sommarvilan så taggar jag till, blir mer motiverad och samlar in inspiration för hösten och vinterns träningar. Varje år lägger jag upp fler kortsiktiga mål och tränar hårt för att nå dem.
 
Nu sitter jag här med ont i hjärtat, typ en skärande smärta. Jag är så ovan att känna dessa typer av känslor då jag oftast stänger av och går på autopilot. Jag har lovat mig själv att försöka att inte stänga av då jag tar mer skada av att ignorera alla känslor, men det är så svårt. Jag har ingenting att planera för, ingenting att tagga till över, ingenting att drömma och fantisera om. Allt det där togs bort för några veckor sedan och kommer aldrig komma tillbaka. Känslan när allt hopp är onödigt går inte att förklara. Jag kravlar mig fram och försöker göra det allra bästa av situationen, men det är så svårt att hålla humöret uppe.
 
Jag har ingenting att hoppas på. Ingenting att planera och träna för. Jag kommer aldrig få trimma min Wille igen, jag kommer aldrig lägga fram mål om att utvecklas och prestera. Jag känner mig så fruktansvärt självisk när jag har dessa tankar. Självklart duger (fel ord) bara vår vänskap och tillit till varandra. Att få vara nära Wille och andas in hans doft. Men på något sätt kan jag inte låta bli att känna knivhuggen i hjärtat. Allt känns så jävla hopplöst och hemskt.
 
Alla andra får fortsätta leva vidare, med sina friska hästar, med sina mål och ambitioner, som ständigt uppnås. Jag kan inte låta bli att få jobbiga magsmärtor när jag ser mina nära och kära rida runt på sina fina prestationshästar. Kan inte låta bli att tycka synd om mig själv. Det blir verkligen inte bättre av att Wille har känts orytmisk och stötig i galoppen den senaste tiden heller. Ingenting kan gå min väg, ingenting kan kännas okej.
 
Kommer aldrig bli som förr...

Realitet 12/8-2013

Red ett kort och intensivt pass i stora ridhuset på lille Rally ikväll. Skulle egentligen ridit lite bommar tillsammans med Klara men det uppstod lite förhinder för lilla stackars Klara så hon fick tyvärr stå över.

Kvällens pass är mitt tredje pass totalt på min nya häst. Alla pass har varit väldigt roliga och R är jätterolig att arbeta med! Idag var dock extra roligt då han direkt slappnade av både vi framskrittning och joggen. Han har annars kört upp huvudet och stretat mot handen innan man galopperat fram honom ordentligt. Men inte idag! Idag kunde vi köra på ordentligt redan från start. Så underbart! Lilla R frustade till och med i framjoggen.

Vi gick nästan direkt på galopparbetet med mycket tempoväxligar och böjningar. Han sitter fast i höger så han är ganska svår att böja igenom ordentligt, men det tar sig. Vi gjorde några få galoppombyten på diagonalen och serpentinerna och körde även förvänd galopp i slutet av passet. Allting gick som en klocka och båda var mycket nöjda med varandra.

Han må kanske inte vara hästen med de finaste gångarterna eller utför de mest korrekta skolorna (för mig som är dressyrryttare på en hopphäst) men han har då världens bästa lynne och han är en fröjd att arbeta med!


När livet går vidare

Nu har det gått ett tag sedan jag fick beskedet om Willes bakknän. Wille mår fortfarande toppen och har varit ute på bete totalt 2 månader och 2 veckor nu. Självklart har han ridits och håll igång hela tiden för att hålla sig fin så det går ingen nöd på honom. Snart ska han stallas in igen och då fortsätter arbetet med att få honom så fin i musklerna som möjligt. Jag får försöka hitta ny inspiration och ha mer fantasi för att kompensera för allt jag inte kan göra med honom längre.
 
En nyhet är även att jag ordnat mig en medryttarhäst. Eftersom jag tagit beslutet att behålla Wille oavsett tills vidare så vill jag ha något mer att träna på. Jag vill kunna hoppa, göra markarbete, klättra i skogarna och intervallträna intensivs. Nu när Wille inte kan erbjuda mig allt det där vill jag ha en till häst att rida. Ett köp av en till häst finns inte på kartan just nu så en medryttarhäst är perfekt för mig just nu! Han heter Realitet F och är ett svenskt halvblod på 10 år. En jättetuff fuxkille med otrolig arbetsvilja. En utförligare presentation av honom kommer göras senare!

RSS 2.0