Kom nyss (läs två timmar sedan) hem från stallet. Ikväll var det hoppträning för Niclas Haking som gällde, inte för mig då utan för mina stallkamrater. Becca var med och hoppade på lille Mygg och det gick mycket bra för dem! Blir såklart supersugen att träna själv när man tittar på när fina hästar hoppar omkring och en duktig tränare står på marken. Det är lite blandade känslor såklart, vill hoppa och utvecklas tillsammans med min häst men vet att min häst inte är kapabel till detta. Samtidigt gillar jag känslan jag har när jag hoppar tillsammans med Wille. Han och jag har liksom byggt vårt förtroende tillsammans. Jag litar på honom, och han på mig. Om jag säger hoppa så hoppar han. Med honom blir jag sällan osäker, och det är lite det som är själva charmen med att hoppa med Wille.

 

Tänk om det vore så enkelt och lätt för mig att bara släppa allt och faktiskt vara med och träna. Ha lite kul på en sund nivå med lilla W. Jag känner dock mig själv för väl - jag kommer ha för stor prestationsångest att jag inte kommer tycka att träningarna blir roliga då vi har vårt handikapp. Jag får helt enkelt nöja mig med att rida markarbete hemma för mig själv. Tiden får utvisa hur det blir.