En fråga som jag ställt mig själv ett par gånger under alla år jag haft häst. Ett ämne som jag brukar diskutera ganska flitigt med mina stallvänner och ett ämne som många tycker så olika. Hur ser hästägarskapet ut för just dig?

Jag känner att Wille har blivit en del av mig och mitt liv och hos mig vill jag att han ska stanna. Men jag kan inte säga med all säkerhet att han kommer stanna hos mig för all framtid. Om jag får bestämma själv vill jag att han ska göra det. För han är just det, en del av mig och mitt liv - min allra bästa vän. Men, som många andra, har en ekonomisk begränsning. Jag vet med all säkerhet att jag kommer vilja köpa mig en till häst när jag har studerat klart på universitetet. Och det är ett mål jag strävar efter att nå. Jag kan se mig själv som ägare av två fina hästar och jag vet att jag kommer ha tiden att ge två hästar det de behöver. Men hur är det egentligen om alla mina planer kanske inte går att uppfylla? Hur ska jag gå till väga om det skulle vara så att jag endast har råd att ha en häst?

Kommer jag behålla Wille och fortsätta träna och utveckla honom så långt det går, eller kommer jag sälja honom och köpa mig en ny häst? En häst som har mer potential än vad lilla W har. Det är kanske vanligt för ryttare att göra detta val, kanske är det självklara valet att köpa sig en häst med mer potential för sin egna utvecklings skull. Men jag kan inte med hundra procent säga att det kommer vara det självklara valet för mig.

Jag tror att jag kommer nöja mig med att ligga på en lägre nivå bara för att jag inte kommer förmå mig att sälja min Wille. Kanske känns idiotiskt för de flesta, men för mig är det ganska självklart. Så länge inte jag blir sämre som ryttare ser jag ingen anledning till att jag måste byta upp mig till något bättre. Jag kanske nöjer mig med att rida lätt A och hoppa 110 med min häst, även fast mina ambitioner är högre än så just nu.

För mig känns min häst mer som en familjemedlem och min bästa vän och därför känns det fel av mig att sälja honom.