Jag börjar bli lite otålig nu faktiskt. Jag längtar så jag nästan spricker, vill se ett tjockt snötäcke över landskapet, glittrandes i vintersolens strålar. Jag älskar verkligen snö. Trots att jag blev lite trött på förra omgångens snö, men är det så konstigt? Stod i ett stall utan ridhus, och snön låg kvar på marken i 6 månader. Förstå, ett halvt år med snö! Det blev inte speciellt mycket träning för mig och W i ett halvår. Det enda vi lyckades komma iväg på var en hoppkurs på två dagar i mellandagarna. Annars var det uteritt efter uteritt. Därför har min och Willes utveckling stått still ett bra tag, men börjar komma igång på riktigt nu igen.

Det är inte bara själva snön jag älskar, utan allt som har med det att göra. Det blir mycket ljusare med snön, liksom ljuset i dessa mörka månader. Minns att jag använde knappt min pannlampa förra vintern. Det behövdes liksom inte! Sen älskar jag vintern för jag fyller år, det är julafton, julpynt, långa mysiga dagar i stallet, galopp i högsnö, den traditionella julaftonsritten (bara missat en, och det var när jag stod nyinflyttad på Söderby Gård och inte hade någon att rida med. Dock fick jag min allra första galopp i ridhuset tillsammans med Wille på julaftons morgon, helt klart den bästa julklappen jag fått, efter Wille själv såklart).

Slänger in en dålig bild på Wille från Söderbytiden.