Som min rubrik lyder - det är så himla viktigt med trevliga stallkamrater! Jag har stått i flertalet stall genom åren, både med Wille och med Smirre. Sju olika stallar närmare bestämt. Jag har lärt mig och tagit med mig erfarenheter från alla ställen. Vissa ställen har varit sämre medan andra har varit helt underbara. Jag vill inte smutskasta någon på min blogg, men det har varit vissa stall som jag verkligen mått dåligt på. Jag önskar ingen den känsla jag kunde känna när jag skulle åka och ta hand om min häst ibland. Fort till stallet, hoppas på att människorna man inte trivdes med inte var i stallet, sköta hästen fort och sedan hem igen. Vart tog njutningen och den härliga känslan av att vara hästägare vägen...?

 

Det slog mig nyss när jag började tänka på hur många gånger jag har hört "det är därför man åker till stallet, tar hand om sin/sina hästar, sköter sitt och åker hem". Vart är det fina med det!? Själva grejen med att stå uppstallad i ett större (och mindre) stall är väl att knyta kontakter och skapa en härlig gemenskap? Vi har ju alla ett gemensamt intresse som vi lyckligtvis kan dela med varandra!

 

Även fast vissa stall jag stått på varit sämre än dem andra har jag alltid haft någon, eller några som förgyller vardagen lite. Jag träffade en av mina allra bästa vänner genom hästarna och stallet, nämligen Madde. När hon träffade mig var jag inne i en riktig svacka när det gällde stallet och mina kamrater där. Jag trivdes inte så värst mycket och tyckte det mest var jobbigt med andra runtomkring. Som tur var gav Madde aldrig upp utan fortsätte prata med mig, nu sex år senare är vi bättre vänner än någonsin. Det är så det ska vara!

 

 

I dagsläget står jag på det bästa stället någonsin. Stallkamraterna är underbara, härlig stämning med mycket skratt och prat. Det är så det ska vara. Man behöver självklart inte älska alla, men att alla kommer väl överens är a och o för att en gård ska fungera så bra som möjligt. Jag tror att mycket av det som vi har på Söderby har vi vår stallchef att tacka för. Hon drar ihop gänget och får det att fungera.

 

Igårkväll var jag ute och red tillsammans med Becca och Willes gamla medryttare Kim. Kim har äntligen fått normala arbetstider så hon kan ta upp ridandet igen, så kul tycker jag! Hon har fått en ny medryttarhäst på gården och det är så kul att kunna rida ihop alla tre. Bara att få skritta ut i en kall höstkväll tillsammans med tre härliga vänner gör så himla mycket för mitt annars stressade liv. Tänk om det alltid kunde vara såhär; lättsamt, trevligt och roligt.