Är det något som jag vet, något som jag är stensäker på att jag kommer känna resten av mitt liv, är att mina djur är värd allt. Just nu är jag inne i en ganska jobbig period, jag känner svek när jag tänker på vänner, vänner som jag trodde var mina allra närmsta. Ledsamhet att ingenting känns som det var, eller ska vara. Förtvivlan för att jag inte vet hur jag ska hantera alla känslor samt ilska att vänskaper jag trott på glider isär till något jag nästan känner att jag inte vill ha.

 

I all denna sörja söker jag tröst i mina djur. Mina fantastiska, underbara, fina djur. Det känns så lätt att vara med dem, låta handen glida genom den varma och mjuka pälsen, att få känna villkorslös kärlek till något som jag vet aldrig kommer svika mig. Det känns så skönt, att jag har något liksom. En liten gnutta lycka, som inte sviker mig eller får mig känna mig obehövd.