I måndags tog jag ett supersnabbt pass i stora ridhuset på lilla W. Hade lite bråttom hem men Wille behövde få röra på sig då han vilat (tyvärr) mycket på senaste. Vila är ju inte direkt det han behöver nu med hans åkommor men ibland räcker man inte till och livet ser inte alltid likadant ut. Nåväl, passet bestod av att rida loss och mjuka upp i sidorna, speciellt i den vänstra då han tycker det är jobbigt att sträcka ut. Det gick fint och han var harmonisk och mjuk hela tiden. Det var bara jag som red som en riktig kratta, men min lille häst var minsann på topp. 

 

Gick ganska snabbt över till att överböja och rulla på i galoppen i olika tempon. Även där var han superfin och allt klickade så bra. Är inte det fantastiskt då jag hade så ont om tid? När jag hade motionerat honom i 25 minuter kände jag mig helt klar. Han var nöjd och jag var nöjd. Är inte mycket för att nöta och nöta, även om jag är för att rida ordentligt och länge då hästar är djur som ska röra på sig. Ibland blir det kortare och mer intensiva pass, men jag tror att även detta är bra för att bygga upp en hållbar häst.

 

Idag red jag istället ut ensam, vilket var länge sedan jag gjorde. Har ju alltid annars Becca med mig, men nu när Myggan är konvalicent så blir det lite mer ensamträning för mig och W. Hade tänkt att galoppjobba lite på grusvägarna men klockan blev för mycket så det slutade med att jag red på fältet istället. Wille var lite seg och svår att aktivera, men trots det kändes han fin att rida. Tog lite trav och galopp där underlaget tillät. Galoppen kändes finare än vad det gjort på mycket länge, vilket är kul. Så passade på att försöka plocka upp honom mer i formen, vilket gick bra. Han tappade rytm några få gånger, men vet inte om det var på grund av att han inte orkade eller om det var mer för att han inte vågade ta för sig ordentligt på grund av underlaget.