Klinikbesök 20/11

Har inte haft ork att skriva ner det här inlägget. Inte på grund av tråkiga nyheter, snarare tvärtom, utan av andra anledningar som jag inte behöver gå in på här. Kan säga att jag haft två riktiga "buhu, så synd om mig"-veckor. Nåväl, livet går vidare och jag blir gladare för var dag, mycket tack vare alla mina fina vänner <3
 
Lille W åkte i alla fall in till Evidensia i Täby förra veckan för att checka av det Helene hittat veckan innan. Min veterinär tyckte dock inte att det Helene hade hittat var av signifikans utan hittade andra saker hon reagerade mer på. Helene tyckte till exempel att han inte såg okej ut i höger bak, glidleden, att han inte riktigt tog ut steget som han bör. Min veterinär, Henrietta, tyckte snarare att vänster bak inte såg helt okej ut, vilket även jag upplevde när jag visade honom på lina. Jag tyckte att det var skönt att jag själv såg att min häst inte såg fräsch ut, då han varit fräsch så länge (fast ändå inte, svårt att förklara). Äntligen visar Wille något på både böjprov, rörelse- och ridprov. Att jag är glad för detta är för att då har vi något att behandla och kanske, bara kanske, få honom helt bra. Förstår ni hur jag tänker?
 
Utöver att han inte var helt okej i vänster bakknä markerade han på vänster fram. Både bak och fram släcktes ner och det blev lite bättre. Som Henrietta sa har Wille ont lite här och var, ingen idé att behandla överallt på samma dag, utan vi får ta lite i taget. Mycket är ju sekundära smärtor, när han överbelastat fel på grund av de primära skadorna han har. Slutligen så kände hon över SI-lederna där han reagerade mycket, mycket starkt. Vilket han inte riktigt har gjort innan. Hur glad får en hästägare blir när man får tråkiga besked? SI-lederna har jag velat checka av länge eftersom det har varit på tal redan i våras. Men min förra veterinär tyckte inte det var nödvändigt.
 
Så nu är lille W behandlad i både fram och bakknä samt SI-lederna. Återbesök den 16 december och tills dess ska han bara promeneras. Kan även glädjande meddela att plåtarna på Willes has och framknä var fläckfria, sååååå skönt! Var så orolig för spatt.
 
Min fina, fina. Snart kanske du är helt bra <3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0